Jakten på en narrativ metod: 4. Labov

I går fann jag äntligen boken Analyzing Narrative (De Fina & Georgakopoulou, 2012) i mitt postfack, och jag började naturligtvis genast att läsa. I det andra kapitlet, Narrative as text and structure, redogör de för William Labovs narrativa metod – den metod som till stora delar dominerar den narrativa forskningen, åtminstone inom samhällsvetenskaperna. De påpekar … Fortsätt läsa Jakten på en narrativ metod: 4. Labov

Jakten på en narrativ metod: 3. Moratorium

Alexandra Georgakopoulou (eller Αλεξάνδρα Γεωργακοπούλου som hennes namn torde stavas på grekiska) är inte nådig mot sina läsare i Small stories, interaction and identities (2007). Hon har uppenbarligen flera poänger och jag uppskattar att hon går i dialog med så många ”etablerade” narrativa teorier. Hennes syfte är solklart: hon vill etablera en ny form av … Fortsätt läsa Jakten på en narrativ metod: 3. Moratorium

Jakten på en narrativ metod: 2. Alexandra Georgakopoulou

Om jag blev en smula besviken på Elinor Ochs’ berättardimensioner så har jag desto högre förväntningar på Alexandra Georgakopoulou, professor i diskursanalys och sociolingvistik vid King’s College London. Hennes bok Small Stories, Interaction and Identities (2007) har jag bläddrat i en hel del, men nu har jag bestämt mig för att ta mig an den … Fortsätt läsa Jakten på en narrativ metod: 2. Alexandra Georgakopoulou

Jakten på en narrativ metod: 1. Elinor Ochs’ berättardimensioner

Det är en sak att ägna sig åt filosofi, en annan att med sina filosofiska utgångspunkter (som i mitt fall naturligtvis är fenomenologi i Husserls efterföljd) bedriva forskning -- eller med andra ord, att låta alla sina meta-teoretiska spetsfundigheter förvandlas till metod (av grek. μέθοδος [méthodos], ”kunskapssökande, undersökning, tillvägagångssätt”). Det är där jag nu befinner … Fortsätt läsa Jakten på en narrativ metod: 1. Elinor Ochs’ berättardimensioner