Alexandra Georgakopoulou (eller Αλεξάνδρα Γεωργακοπούλου som hennes namn torde stavas på grekiska) är inte nådig mot sina läsare i Small stories, interaction and identities (2007). Hon har uppenbarligen flera poänger och jag uppskattar att hon går i dialog med så många ”etablerade” narrativa teorier. Hennes syfte är solklart: hon vill etablera en ny form av … Fortsätt läsa Jakten på en narrativ metod: 3. Moratorium
narrativ teori
Jakten på en narrativ metod: 2. Alexandra Georgakopoulou
Om jag blev en smula besviken på Elinor Ochs’ berättardimensioner så har jag desto högre förväntningar på Alexandra Georgakopoulou, professor i diskursanalys och sociolingvistik vid King’s College London. Hennes bok Small Stories, Interaction and Identities (2007) har jag bläddrat i en hel del, men nu har jag bestämt mig för att ta mig an den … Fortsätt läsa Jakten på en narrativ metod: 2. Alexandra Georgakopoulou
Händelseförlopp och narrativ
Alla vet vad en berättelse är. Även små barn känner igen en berättelse, vilket vem som helst som försökt läsa instruktionsboken till mikrovågsugnen för sina barn kan intyga: ”Pappa! Det där är ju ingen godnattsaga!” Om vi i likhet med Roland Barthes (1966) tänker oss ”text” i sin allra vidaste bemärkelse – talat såväl som … Fortsätt läsa Händelseförlopp och narrativ
Jakten på en narrativ metod: 1. Elinor Ochs’ berättardimensioner
Det är en sak att ägna sig åt filosofi, en annan att med sina filosofiska utgångspunkter (som i mitt fall naturligtvis är fenomenologi i Husserls efterföljd) bedriva forskning -- eller med andra ord, att låta alla sina meta-teoretiska spetsfundigheter förvandlas till metod (av grek. μέθοδος [méthodos], ”kunskapssökande, undersökning, tillvägagångssätt”). Det är där jag nu befinner … Fortsätt läsa Jakten på en narrativ metod: 1. Elinor Ochs’ berättardimensioner
