Att bli en familj
C. P. Cowan, Cowan, Heming och Miller (1991) hävdar att det är en påfrestning när ett par blir föräldrar, ibland till och med värt att kalla »kris«: föräldrar är mindre nöjda med äktenskapet under de år de får och uppfostrar barn, föräldrar är mindre nöjda med äktenskapet under första barnets första år än under graviditeten, och risken för psykos, depression och »blues« ökar hos nyblivna föräldrar.
C. P. Cowan m. fl. formulerar tre hypoteser:
- Övergången till föräldraskap, som upplevs av 90% av alla gifta par (i amerika på 80talet) innebär ökade risker för mannen, kvinnan och äktenskapet.
- Påfrestningar i äktenskapet under barnets första år innebär en mindre optimal relation mellan barn och föräldrar med en försämrad kognitiv och social utveckling som följd.
- Med tanke på riskerna förknippade med att blir föräldrar, borde det finnas statliga preventiva program.
C. P. Cowan m. fl. samlade in data från 72 par i San Fransiscoregionen som väntade barn. De fick besvara ett helt batteri av formulär av allehanda slag, och kom fram till följande:
- Självbild: »Mamma« och »pappa« får större utrymme i de nyblivna föräldrarnas beskrivningar av sig själva, medan utrymmet för »make/maka/partner« minskar. Hos kvinnan blir andelen »arbetare« eller »student« mindre, men inte hos män.
- Roller och kommunikation: När paren blev föräldrar var det kvinnan som tog ett större ansvar för hushållet. De traditionella könsrollerna förstärktes. Förändringen var större än paren hade förutsett innan barnets födelse. Paren var mindre nöjda med äktenskapet och det var mer meningsskiljaktigheter och konflikter. Det vanligaste konfliktämnet var hur hushållsarbetet skulle fördelas.
- Relation mellan barn och föräldrar: Föräldrarnas uppfattning om föräldraskapet och relationen till barnet förändras från fantasier innan barnets födelse till handgriplig erfarenhet efter födelsen. Såväl mödrar som fäder blir mer barncentrerade. Mödrar till 18 månader gamla barn är övertygade om att föräldrarna är de bästa vårdnadshavarna, men fäderna är inte lika övertygade. Denna ideologiska skillnad lägger grunden för ytterligare konflikt mellan föräldrarna.
- Relationer över generationer: Nyblivna mödrar och fäders relation till sina egna föräldrar förändras. För en del innebar det en fördjupad relation till de egna föräldrarna, medan för andra innebar det ett återuppväckande av gamla spänningar och konflikter. (Detta är intressant. Mer intressant är att jag inte kan hitta någon litteratur som berör det på djupet.)
- Stress, socialt stöd, arbete: Kopplingen mellan kärnfamiljen och världen utanför förändras drastiskt för nyblivna föräldrar, mest påtagligt för modern som i de flesta fall (i den här studien) stannar hemma med barnet. Hälften av mödrarna i Cowans och hennes medarbetares studie var fortfarande hemma 18 månader efter födelsen. För fäder var det snarast motsatsen: »their involvement in paid work tended to increase.«
En intressant fråga är när övergången till föräldraskap egentligen inträffar. Om man utgår från Philip Cowans definition av transitioner, behöver det inte vara så att själva övergången tidsmässigt hänger ihop med själva födelsen av barnet. För en del föräldrar började förändringsprocessen långt innan kvinnan blev gravid, andra hade inte riktigt fått kläm på det där med föräldraskap när barnen började »kindergarten«. Hur föräldrarna själva ser på sin övergång från man eller kvinna till far eller mor varierar med andra ord väldigt mycket.
Fortsättningen av artikeln handlar om olika uppföljningar av paren, den senaste tre och ett halvt år efter barnets födelse. Även om artikeln kanske är viktig, intresserar den mig inte. Den handlar om mätning, mätning och åter mätning och modellering av kausala modeller. Det blir för mycket för mig att tvinga in familjer i prediktiva modeller.
Referenser
Cowan, C. P., Cowan, P. A., Heming, G. &Miller, N. B. (1991). Becoming a family: Marriage, parenting, and child development. I P. A. Cowan & M. Hetherington (red.), Family transitions (s. 79–109). Hillsdale, NJ: Lawrence Erlbaum.
Att bli en familj