Frihet och kausalitet

Inom den experimentella psykologin ansluter man sig normalt till det som Fathali Moghaddam (2005) benämner kausal universalism, nämligen att mänsklig beteende kan beskrivas i termer av orsak och verkan, och att dessa orsakssamband fungerar på samma sätt som i den materiella värld som studeras av exempelvis kemister och fysiker. Ett annat ord för samma sak är determinism, att allt som sker sker med nödvändighet, helt bestämt av föregående orsaker eller andra givna villkor.

Detta rimmar illa med hur vi normalt uppfattar människor. Inom juridiken betraktas människor som ansvariga för sina handlingar – åtminstone om de är vid sina sinnens fulla bruk – vilket är ett annat sätt att säga att människor är fria att göra på det ena eller det andra sättet. Vårt samhälle bygger på att människor kan ställas till svars för sina handlingar. Det duger inte att skylla på att mina handlingar är determinerade om jag till exempel kör mot rött ljus.

Nu kan man förstås invända att om vi kände till alla faktorer för en viss individ i en viss situation, skulle man ändå kunna förutsäga när en person kör mot rött respektive inte kör mot rött. Men detta är inte längre vetenskap. Mogghaddam (2005) kallar det rentav för religion, eftersom »we are being asked to have faith that some day in the future all such information will be available« (s. 23). Jag skulle kalla det för ett ontologiskt grundantagande, nämligen att beteenden är lagbundna och orsaksbestämda på samma sätt som fallande stenar.

Martin Nybom (2006) försöker reda ut denna vetenskapliga människosyn baserad på materialism och determinism, och kommer i korta ordalag fram till att människors tankar, känslor och beteenden betraktas som orsaksbestämda för att man redan från första början antagit en deterministisk värdsbild. Flera filosofer har försökt lösa problemet, men i korthet går det ut på att kalla determinism för något annat och sedan fortsätta som om vi hade en fri vilja.

Att tro att vi en dag kommer att ha alla fakta som kan förklara och förutsäga människors tankar, känslor och beteenden är inte samma sak som att tro att vi en dag kommer att kunna bota cancer, skriver Mogghaddam (2005). Människors handlingar har sin grund i sociala, kollektiva sammanhang och kollektivt meningsskapande, medan cancer berör en enskild individ och dennes kropp. Redan föreställningen om determinism är en social konstruktion.

Mogghaddam löser detta med begreppet frihetsgrader. Vissa beteenden, menar Mogghadam, är inte determinerade. Om inte annat är det vad vårt sunda förnuft säger oss när vi håller individer juridiskt ansvariga för sina handlingar. Även om människors beteenden följer vissa regelbundna mönster i enlighet med lokala kulturella normer – till exempel att stanna för rött ljus – betyder det inte att allt beteende är förutsägbart. Vi kan välja att köra mot rött. Vi kan välja alternativa sätt att göra, tänka, vara – något som varje ny generation i större eller mindre utsträckning tar sig an att göra. Å andra sidan, att höra någonting är ett exempel på ett beteende med låg frihetsgrad, begränsat av örats fysiologi.

Slutsatsen av detta, menar Mogghaddam (2005), är att man måste ha två saker i åtanke när man tolkar resultatet av psykologiska experiment. För det första, många experimentella studier handlar i själva verket om kulturella normer och regler, inte orsakssamband i fysikalisk mening. För det andra, resultaten kan vara intressanta när det gäller att förstå grundläggande psykologiska processer, men säger inte nödvändigtvis någonting om hur människor fungerar i vardagslivet.

Referenser

Mogghaddam, F. (2005). Great ideas in psychology: A cultural and historical introduction. Oxford: Oneworld.

Nybom, M. (2006). Om en vetenskaplig människosyn.

Ursprungligen publicerad som »Frihet och kausalitet« på bloggen »Psykologidoktoranden«.