Berkeley och Husserl

Under vårterminen 2021 läser jag universitetets grundkurs i filosofi på distans. Det första momentet är filosofins historia och vi har kommit fram till George Berkeley. Det slår mig hur lika hur Berkeleys och Husserls utgångspunkter är. De två första punkterna i Berkeleys A Treatise Concerning the Principles of Human Knowledge (1710) är inget annat än en beskrivning av intentionaliteten:

1. It is evident to any one who takes a Survey of the Objects of Humane Knowledge, that they are either Ideas actually imprinted on the Senses, or else such as are perceivedby attending to the Passions and Operations of the Mind, or lastly Ideas formed by help of Memory and Imagination, either compounding, dividing, or barely representing thoseoriginally perceived in the aforesaid ways. By Sight I have the Ideas of Light and Colours with their several Degrees and Variations. By Touch I perceive, for Example, Hard and Soft, Heat and Cold, Motion and Resistance, and of all these more and less either as to Quantityor Degree. Smelling furnishes me with Odors; the Palate with Tastes, and Hearing conveys Sounds to the Mind in all their variety of Tone and Composition. And as several of these are observed to accompany each other, they come to be marked by one Name, and so to be reputed as one Thing. Thus, for Example, a certain Colour, Taste, Smell, Figure and Consistence having been observed to go together, are accounted one distinct Thing, signified by the Name Apple. Other collections of Ideas constitute a Stone, a Tree, a Book, and the like sensible Things; which, as they are pleasing or disagreeable, excite the Passions of Love, Hatred, Joy, Grief, and so forth.
2. But besides all that endless variety of Ideas or Objects of Knowledge, there is likewise something which knows or perceives them, and exercises divers Operations, as Willing, Imagining, Remembering about them. This perceiving, active Being is what I call Mind, Spirit, Soul or my Self. By which Words I do not denote any one of my Ideas, but a thing intirely distinct from them, wherein they exist, or, which is the same thing, whereby they are perceived; for the Existence of an Idea consists in being perceived.

Detta är intentionaliteten så som både Brentano och Husserl förstår den: det intentionala objektet (1) som greppas i den intentionala akten (2). Men det finns fler likheter:

1. It is indeed an Opinion strangely prevailing amongst Men, that Houses, Mountains, Rivers, and in a word all sensible Objects have an Existence Natural or Real, distinct from their being perceived by the Understanding. But with how great an Assurance and Acquiescence soever this Principle may be entertained in the World; yet whoever shall find in his Heart to call it in Question, may, if I mistake not, perceive it to involve a manifest Contradiction. For what are the forementioned Objects but the things we perceive by Sense, and what do we perceive besides our own Ideas or Sensations; and is it not plainly repugnant thatany one of these or any Combination of them should exist unperceived?

Det här är en direkt parallell till Husserls generaltes, nämligen antagandet att den värld vi möter i varseblivningen faktiskt existerar:

»Verkligheten«, det ligger redan i ordet, påträffar jag som något existerande och jag uppfattar den också som något existerande, sådan som den är mig given. Inget betvivlande eller förkastande av det som är givet i den naturliga världen förändrar något i den naturliga inställningens generaltes. »Denna« värld finns hela tiden där som verklighet, den är p åsin höjd här eller där »annorlunda« än jag trodde, det ena eler det andra måste betecknas som »sken«, »hallucination« eller liknande och så att säga strykas ut från världen, från den värld som – i enlighet med generaltesen – hela tiden fortsätter att existera. (Husserl, 1913/2004, §30)

Men där Husserl aldrig på allvar betvivlar existensen av den (materiella) verkligheten, utan använder det som ett metodologiskt grepp för att analysera medvetandets meningsgivande av denna verklighet, drar Berkeley betydligt mer långtgående slutsatser och förnekar existensen av en utanför varseblivningen existerande verklighet över huvud taget. För Berkeley synes detta vara ett ogrundat antagande.

Berkeley är briljant i sin argumentation, men smått obskyr i sina slutsatser.

Referenser

Berkeley, G. (1710). A treatise concerning the principles of human knowledge.

Husserl, E. (2004). Idéer till en ren fenomenologi och fenomenologisk filosofi (J. Jakobsson, övers.). Thales. Ursprungligen publicerad 1913.